De bästa argentinska rockalbumen
Topp 3 enligt 7 röster från personer: Dumhetens tidevarv — Delad · Cykel — Serú Girán · Fisk 2 — Rabid fisk. (Uppdaterad 29 mars 2026.)
Topp 10 av de 100 bästa nationella rockalbumen av Rolling Stone Argentina, med Artaud som nummer ett, och de viktiga klassikerna som kompletterar listan.
Automatiskt översatt (original på Español). Se originalet
Topp 25
-
1
Dumhetens tidevarv — Delad
1993. Ricardo Mollo och Diego Arnedo, med sin version av "El arriero" och "Qué ves".
-
2
Cykel — Serú Girán
1980. "Alice in the Country Song" och "Disarm and Bleed".
-
3
Fisk 2 — Rabid fisk
1973. Dubbelalbum med hårdrock och psykedelia.
-
4
Går från sängen till vardagsrummet — Charly García
1982. Hans första soloalbum, med "No Bombardeen Buenos Aires."
-
5
Klunk! — Patricio Rey och hans Ricotta-rundor
1985. Debuten av Redondos, egenutgiven.
-
6
Artaud — Mad Fish
1973. Egentligen ett soloalbum av Luis Alberto Spinetta; nummer ett på Rolling Stone Argentina.
-
7
Moderna klick — Charly García
1983. Inspelad i New York, med "We continue hiting below" och "The dinosaurs".
-
8
Oktubre — Patricio Rey och hans Redonditos de Ricota
1986. El Indio Solari och Skay Beilinson, med "Ji hee hee" och "Fuegos de Octubre".
-
9
Divided by Happiness — Sumo
1985. Den officiella debuten av Luca Prodan, med "The Dumb Blonde".
-
10
Trettio minuter av livet - Moris
1970. Mauricio Birabent och "El Oso", en av rockens grundpelare på spanska.
-
11
Djursång — Soda Stereo
1990. "Lätt musik", "Tea for three" och trions mest rockiga sound.
-
12
Hög smuts — Andrés Calamaro
1997. Inspelad i New York med "Flaca" och "Loco"; ett av de mest sålda argentinska rockalbumen.
-
13
Huvudstädernas fett — Serú Girán
1979. Charly García och David Lebón mot medias lättsinnighet mitt i diktaturen.
-
14
Vinterbekännelser — Sui Generis
1973. Charly García och Nito Mestre, med "Scratch the stones" och "When I start to be alone."
-
15
Livet — Sui Generis
1972. Debut för duon, med "Sång för min död".
-
16
Kamikaze — Luis Alberto Spinetta
1982. Ett av hans mest intima album, med "Barro kanske".
-
17
Blödande persika — osynlig
1975. Spinetta i sitt mest progressiva skede.
-
18
Skyltar — Soda Stereo
1986. "American Blind" och gruppens kontinentala språng.
-
19
En baión för det idiotiska ögat - Patricio Rey och hans Redonditos de Ricota
1988. "Besegrade vinnare" och "En hel pinne".
-
20
Puff — Gustavo Cerati
1999. Elektronik, orkester och "Bron".
-
21
De fattiga hjärtans stad — Fito Páez
1987. Skriven efter mordet på hans mormor, hans gammelfaster och hushållerskan 1986; Fitos mörkaste album.
-
22
Kärlek efter kärlek — Fito Páez
1992. Det mest sålda albumet i den argentinska rockens historia.
-
23
Aporna anländer - Sumo
1986. "Mañana en el Abasto" och "De gamla vinägrarna."
-
24
Manal — Manal
1970. Bluesrocken i Buenos Aires av Javier Martínez, Claudio Gabis och Alejandro Medina.
-
25
Mandel — Mandel
1969. Spinetta vid 19 år, "Girl (Paper Eyes)" och clownen på omslaget.
Hur är denna ranking ordnad? Genom folks röster: varje ▲ lägger till en poäng och varje ▼ tar bort en. Vem som helst kan rösta och lägga till det som saknas.
Saknas något?
Kommentarer (2)
Artaud primero, como en la lista de Rolling Stone Argentina. Spinetta es Dios.
Oktubre de los Redondos tan arriba, ¡bien ahí!